Ibland när jag tänker att det är jobbigt och inte värt kampen så tillåter jag mig själv att tänka på saker som gör att jag inte vill vara där jag är och där jag har varit genom att lista problem man kan ha som tjockis (ja, självklart kan andra ha samma problem av olika orsaker men nu är det jag som funderar)

 

* Det är svårt att handla kläder, eller framför allt pinsamt att gå runt på stora avdelningarna där det mest finns tältaktiga tunikor och byxor med konstig linning som varken sitter snyggt eller bra. Det finns säkert större kläder som är fina och bra men jag har inte hittat några i butik. 

 

* Man kan gå och oroa sig för att behöva sitta bredvid en annan stor person på exempelvis bussen och tycka det är jobbigt att man är så bred att man krockar med den andra i svängarna.

 

* En gång fastnade jag i en trädgårdsstol så den följde med upp när jag reste mig. Det var vinter och det var inomhus men jag hade vinterjacka på mig så att fickorna liksom låste fast i hålen på sidorna av stolen. Så jäkla pinsamt. Det var på en fest där jag inte kände mer än hon som dragit dit mig.

 

* Arbeten där man behöver arbetskläder är superjobbiga. Att alltid behöva XL eller mer tyckte jag var skitjobbigt när jag sommarjobbade under en av mina tyngre perioder. Det hjälper inte att man är relativt lång heller.

 

* Man kan få problem när hud gnuggar mot hud när man går. Som mellan låren eller under hängmagen! Hemskt!

 

Men allt det här handlar ju egentligen om min dåliga självkänsla. Oavsett storlek så finns det ju egentligen kläder och man kan göra allt som alla andra gör men för mig har det alltid varit pinsamt att vara stor även när jag inte varit det så det handlar mycket om det mentala för mig. Genom att klara mig igenom den här perioden, komma igång med träningen och ta tag i livet kommer jag att bli bättre på att uppskatta mig själv samtidigt som vikten ramlar av :D eller hur?