Jag har fått i uppdrag att göra en tårta till en bekant som ska ha kalas imorgon! Jag älskar både att göra och äta tårtor så idag när jag gjorde fyllningarna och fyllde den trodde jag jag skulle bli alldeles tokig och ville bara stoppa hela jäkla tårtan i käften på en gång. Det kändes som jag dregglade så att det hängde stora Sankt Bernard-droppar av saliv i mungiporna. 

 

Så... jag vet ju att det är sådana här saker som gör att jag förblivit en tjockis trots att jag faktiskt tränat regelbundet i ett par år och det är lite den typen av beteende som jag behöver komma ifrån. Hur gör man då? Jo, jag började tänka:

 

Är det värt att äta en tårta när jag har lovat mig själv att ta mig igenom 14 dagar?

Hur mycket är 14 dagar av en livstid?

Eftersom det är jag som gör tårtan kan jag göra en likadan till mig själv någon gång längre fram när jag planerar för det! 

 

Min målbild är tydlig. Jag har en klänning jag vill komma i för ett speciellt tillfälle som nu ligger 2,5 månad fram i tiden och jag har ca 6kg dit och det skulle inte skada om det blev något mer. Dessutom är tanken med de här två veckorna att faktiskt bli av med mina sista fem gravidkilon! Kan hända att det tar någon vecka till men jag borde komma en bit på väg om jag följer mina planer.

 

Så för en gångs skull lyckades förnuftet vinna över ätarhjärnan! Och kan jag så kan vem som helst. Man måste "bara" komma fram till vad som är värt och inte! Jag kommer att äta vad jag vill men inte alltid i framtiden men först vill jag få en kickstart nu när jag också har semiprofessionell hjälp!

 

Dag 4/14 GODKÄND och jag är så jävla bra (men det får man såklart inte säga högt)